Politisk adel

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Politisk adel (sammansättning av orden politik och adel) är ett pejorativt uttryck som syftar på den ledande kretsen av politiker inom det svenska etablissemanget.

Begreppet politisk adel har myntats av journalisten och författaren Anders Isaksson (1943–2009). Inför valrörelsen 2002 (och igen i reviderad och utökad upplaga inför valet 2006) kom Isaksson ut med boken Den politiska adeln med underrubriken politikens förvandling från uppdrag till yrke. Isaksson har i böcker och artiklar skildrat dels hur ledande positioner i partier påfallande ofta innehas av nära släktingar (ett fenomen som internationellt kallas politiska familjer och associeras till dynastier och oligarki), dels hur viktiga befattningar ofta tillsätts med personer som förefaller ha få meriter utöver personliga band till ledande politiker.^[1]

I svensk debatt förknippas nätverket av lojaliteter, tjänster och gentjänster främst med socialdemokratin, en effekt av att partiet har regerat under så många mandatperioder, och har varit totalt dominerande i vissa kommuner och landsting, men det finns också många kända politiska familjer på den borgerliga sidan.